kvickis

Heejsan! Det är andra gången jag skriver det här inlägget nu. Jag hann aldrig skriva klart sist och sedan var jag tvungen att stänga av datorn och då försvann allt :(. Men men, here it goes again!

I går efter frukosten vandrade jag och ett gäng till stranden. Det är inte så långt dit egentligen, men vi visste inte riktigt vägen så det var därför det tog så lång tid. ^^. Och så var det sjukt varmt så man typ tuppade av, haha....

Vi badade aldrig, vi bara gick längs stranden och tog konstiga kort. Det kom två radnom kvinnor förbi och frågade om vi ville att de skulle ta kort på alla oss, och det ville vi såklart. Men den ena tanten var jättekonstig. Hon började tjata på oss om hur vi skulle posa och hur vi skulle stå/ligga. hahah jätte konstig tant ^^. Men rolig :P.

Efter det försökte vi hitta en specifik glass café, men vi hittade det aldrig så det blev en omväg hem. Men vi stannade på ett annat mysigt café och där köpte jag en smoothie. Som egentlgen inte var en smoothie för den innehöll en massa glass ^^ haha.

Efter många svettdroppar senare så var vi äntligen tillbaka till skolan/basen.

Då blev det lunch :). Kycklingsallad, ganska gott :)

Sedan drog vi till köpcentret här i närheten. Jag köpte solkräm, för det behövs! Solen är så sjukt stark och farlig här!

På kvällen var det öppet café, vet inte vad det innebär, men de hade dekorerat med lite ljus och så i alla fall ^^ haha. Men efter några minuter så var det Worship i rummet brevid. Så jag gick in dit. Härligt och så. Men jag grinade typ hela kvällen. Längtade hem så sjukt mycket. Känner mig så ensam och utanför här. Har inte fått någon vän direkt. Alla är från engelsk-talande länder så jag känner mig regält utanför. Ingen vill riktigt prata med mig :(. Jag pratar med dem och skiter i att jag är dålig på engelska, emn jag får ingen respons. Jag hamnar alltid i bakgrunden även om jag försöker ta för mig och prata. Varför?? Det känns precis som högstadiet igen. Som att man är typ mobbad.
Nu skall jag inte klaga mer, borde vara glad för att vara här. Och det är jag. Men hur lätt är det att vara på andra sidan jorden och inte känna en kotte och inte ha någon att prata med, ingen som riktigt lyssnar, förutom ledarna då. Att känna sig utanför....Trodde inte att det skulle bli såhär...
Det kanske  blir bättre när själva skolan drar igång. Vilket är på måndag. Får väl härda ut tills dess!

Annars har jag tänkt mycket på hur jag skall klara av att spendera jul här nere. Kommer länga hem så sjukt mycket! Vet inte om jag kommer klara det om jag skall vara ärlig.

Har inte pratat med mamma och pappa än. Tidsskillnaden gör det så svårt. Men nu måste vi prata, eller jag måste i alla fall!!!!

Nu skall jag sluta babbla, här kommer lite bilder i stället!.